Extraknäcker lite

Min yngre bror driver ett företag som håller på med snöröjning, sandning, schaktning och annat. Han har helt enkelt en massa maskiner som han gör olika saker med. Det här företaget har han haft länge och innan jag började på polishögskolan så jobbade jag faktiskt en del hos honom. Jag har både gått grävmaskinistutbildning och hjullastarutbildning och jag har traktorkort också, så jag kunde göra lite av varje i företaget. Precis som min bror så har jag alltid varit fascinerad av stora fordon och maskiner, så jag tyckte att det var väldigt roligt att jobba hos min bror. Men polis var något som jag verkligen ville bli så jag fick lägga mina maskinkörardagar bakom mig och sätta mig i skolbänken istället.

Nu när jag har gått i pension från polisyrket har jag faktiskt börjat extraknäcka lite med grävmaskinen och hjullastaren igen. Inte för att dryga ut pensionen utan för att hjälpa min bror. Ibland behöver han någon som hoppar in med kort varsel och jag jag kan ju redan allt och har koll på allt, så då ställer jag upp och hjälper honom. Det är roligt för mig också att komma ut och jobba lite igen, och skönt när man kan hålla det på en sådan nivå att det bara är lite då och då. Just nu håller han på med ett ganska stort uppdrag och har tyvärr haft lite otur med sjukdom bland personalen, så jag har fått vara ute en hel del med maskinerna faktiskt.

Man måste vara beredd på allt

Att sitta i exempelvis en grävmaskin är ett ganska behagligt arbete tycker jag. Självklart måste man vara väldigt fokuserad på det man gör, men om man vet vad man gör så är det ändå ganska lugnt och skönt. I alla fall om man jämför med många delar av polisyrket. Däremot måste man alltid vara beredd på allt, som att maskinen plötsligt går sönder till exempel. Vad gör man då? Det hände mig förra veckan när jag extraknäckte hos min bror, men som tur var gick det hela hyfsat enkelt att lösa.

Det var växellådan som började krångla, men min bror brukar vända sig till en sida på nätet som heter Rackstad som har begagnade reservdelar till grävmaskiner, så han kunde ganska snabbt få tag på en växellåda så att arbetet kunde fortsätta. Varje timme som maskinen står stilla är ju förlorad inkomst för honom, så det gäller att kunna vara en bra och effektiv problemlösare som snabbt kan komma med idéer och som är beredd på allt, och som dessutom har bra kontakter. Jag är ju en sådan kontakt, som han snabbt kan ta till för att lösa ett problem när han behöver någon som kör.

Jag imponeras verkligen av min bror som är så duktig på det här och som liksom orkar leva så hela tiden, med att ha allt ansvar på sina axlar att allting ska flyta på bra. Det skulle jag nog inte klara av i längden. Det är ett speciellt liv att vara företagare. Man måste jobba hårt och mycket och man måste ha en tydlig plan och ett tydligt mål samtidigt som man också måste kunna förändra saker snabbt och tänka om när situationen kräver det.

En viktig armé

Just nu känns det inte riktigt passande att skriva om mig själv eller om Djursdala. Jag tror inte jag behöver motivera närmare varför; det är mycket som inte är som det ska just nu, i både Sverige och världen. Det känns definitivt inte som om saker och ting går åt rätt håll. I stället tänkta jag skriva lite om en organisation som gjort mycket gott i Sverige och världen i över ett sekel nu. Faktum är att den i år firat sitt 150-årsjubileum i världen (den kom lite senare till Sverige. Jag talar om Frälsningsarmén som många kanske tycker är lite töntig. Det faktum att 150-årsjubiléet gick svensk press totalt förbi, http://www.usatoday.com/story/news/nation-now/2015/07/02/salvation-army-150th-anniversary/29596003/, talar sitt tydliga språk. Men här har jag i alla fall letat fram en artikel i USA Today som skriver lite om vad Frälsningsarmén gjort under sina 150 år.

Hemlöshet

hemlöshet är någonting som, vad jag minns, inte existerade i Sverige för 30 år sedan, eller i alla fall var ytterst ovanligt. Idag är det ett betydligt större problem. Frälsningsarmén skriver själva, http://www.fralsningsarmen.se/Verksamhet/Socialt-arbete/Hemloshet-och-boenden/, att det i Sverige beräknas finnas 34,000 hemlösa. Det finns också flera olika sorters hemlöshet, allt från de som inte har någonstans alls att ta vägen till de som har tillfälliga (och osäkra) boenden. Frälsningsarmén hjälper hemlösa på flera olika sätt:

Härbärgen: På ett härbärge får den som är arbetslös skriva in sig på kvällen, och sedan lämna på morgonen (efter att ha fått frukost).
Akutboenden: Tillfälliga boenden för den som är akut hemlös.
Stödboenden: Boenden för de som behöver lite hjälp för att få ordning på tillvaron. Där kan den hemlöse få hjälp med missbruksproblem, ekonomiska problem, psykiska problem och annat som de inte alltid kan reda upp själva.

Frälsningsarmén arbetar också mycket i samarbete sociala myndigheterna och är en viktig extra resurs. De går helt enkelt ett steg längre och finns där när det sociala inte riktigt räcker till. Frälsningsarmén får i mitt tycke långt ifrån den uppskattning de förtjänar, och jag tycker att det minsta vi som har råd kan göra är att skänka dem en slant. Det gör skillnad.

Planer för badrumsrenovering

Meike badrumsmöbel
Meike badrumsmöbel, snygg!
Nu har vi tagit beslutet att vi ska renovera vårt badrum. Det känns både spännande och trevligt och faktum är att jag kommer på mig själv med att njuta lika mycket av själva planeringen som jag förmodligen kommer att göra av det färdiga badrummet. Jag har väl aldrig varit direkt intresserad av inredning, men det kanske är för att jag inte har haft tid att vara intresserad. Som pensionär kan jag släppa alla tankar på jobbet (som man ofta tog med sig hem oavsett om man ville eller inte), och nu hittar jag liksom nya intressen som jag inte ens visste att jag uppskattade.

Badkar med fötter
Vi har börjat titta lite på hur vi vill att vårt nya badrum ska se ut och en sak som vi har bestämt oss för är att vi vill ha ett fint badkar. Bort med den gamla badkarsfronten och in med ett badkar med snygga tassar, som till exempel Bathlife badkar med fina lejonfötter i krom. Väldigt snyggt och precis den stilen vi vill ha, lite klassiskt romantiskt eller vad man nu kan kalla det för. Till det passar Meike badrumsmöbel i tidlös design bra. Nu kanske det inte blir exakt de här möblerna, men det är den stilen vi är ute efter. Snygga detaljer och ”det där lilla extra” som man brukar säga.

Golvvärme
Men innan det är dags att ta några slutgiltiga beslut om möbler så måste man förstås tänka på själva rummet, hur väggar, golv och tak ska se ut, och en sak som vi är helt eniga om är att vi ska ha golvvärme. Att få kliva ur badet och sätta fötterna på ett varmt golv (istället som för på ett iskallt stengolv som det är nu) kommer jag definitivt att älska. Badrummet kommer att gå i vitt och grått med grått golv och vita väggar med grå detaljer, och så ett vitt tak. En handdukstork ska vi ha också, alltså en sådan som värmer handdukarna.

Vägghängd toalett
Vi har funderingar på att välja en vägghängd toalett, framförallt för att det spar plats och det blir lättare att städa under. Och så är det ju snyggt också. Känns lite lyxigt liksom. Mer om vår badrumsrenovering kommer framöver, så håll ögonen öppna!

Dags för en riktig fönsterrenovering

Jag har inte direkt haft mycket att göra på huset under de åren som gått. Jag har faktiskt varit väldigt förskonad med att behöva byta och renovera, saker och ting har helt enkelt hållit längre än vad jag trott, och är det så att ingenting är trasigt så är det ju också onödigt att laga det. Dock finns det de delar av huset som faktiskt är uppdateringsbara, det vill säga att de moderna produkterna är bättre än de jag har idag. En sådan sak är mina fönster. Idag är det äldre tvåglasfönster som fortfarande ser bra ut, men jag vet att det kan bli bättre. Så nu ska de bytas!

Jag gillar saker och ting som byggs lokalt i Sverige, och vill helst undvika några importprodukter. Därför kommer jag att köpa mina fönster från Nordiska Fönster, helt enkelt för att jag vill ha en tillverkare som har koll på det nordiska klimatet och vad som krävs av fönstren här. På deras hemsida, https://www.nordiskafonster.se, finns det också mycket att välja på.

Eftersom att mina fönster ser lite annorlunda ut från fönster till fönster så kommer jag att behöva ha lite olika produkter ur sortimentet. De kommer det att bli många av de enkla, öppningsbara 1-luftsfönstrena, men jag har också tänkt att sätta in en fönsterdörr ut till altanen. Det kan med andra ord bli väldigt bra det här när det är klart, och jag ser speciellt mycket fram emot att få se skillnaden det gör med att ha en hel glasdörr som öppnas upp mot utsidan. Det kommer nog att ge mig ett helt annat perspektiv på vardagsrummet.

Fotbollstradition

Det lär väl inte vara okänt för någon svensk att den sport som vi uppskattar allra mest i det här landet är fotboll. Svenskars intresse för svensk fotboll och kanske utländsk fotboll i synnerhet är gigantiskt, och det har resulterat i att det är fotbollen som är den svenska nationalsporten, även om man kanske hade trott att det skulle varit ishockey med tanke på hur mycket bättre vi faktiskt är i det. Men mig gör det verkligen inget att fotbollen är så stor som den är och att den har den statusen, för jag älskar allt som har med fotboll att göra, så långt ner att jag närmast slaviskt följer utvecklingen av byns egen klubb, Djursdala SK.

fotboll

Här nere i södra Sverige så har det alltid spelats den bästa svenska fotbollen, och Smålands stolthet Kalmar FF har varit de som seglat med flaggan i topp. I övrigt är ju Malmö och Helsingborg stora och framgångsrika klubbar, och det visar på att södra Sverige vet hur lädret rullas bäst över gräsmattor. Nu är kanske inte Djursdala SK lika bra som topplagen i Allsvenskan, men det är fortfarande en känsla som finns här som säger att ”vi kan, vi vill och vi vågar”.

Även om det är så att Djursdala SK spelar i division fem så finns det ändå en passion och glädje i den här klubben som är fullt jämförbar med toppklubbarnas. Det finns ett driv mot att alltid bli bättre och det är en ynnest att få se grabbarna kämpa för varje poäng som står på spel.

En bortglömd del av polisarbetet

Som polis har det varit min uppgift att lagföra de människor som begår brott. Något som vi ofta säger inom polisen är att det är tillfället som gör tjuven, eller i vissa lägen också brottslingen. Det finns omfattande lagstiftning om det mesta i samhället, men i vissa delar så är det svårare att hinna med, framför allt i den här sfären som jag verkar nu, nämligen i det digitala. Att det kommit lagar och regler som bestämmer kring upphovsrätt och nedladdning vet vi redan, likaså vilken roll och vilket mandat som FRA har fått av svenska staten.

Det som saknas är det tydliga skyddet för människor på nätet. För det tillhör nämligen vardagen att mer eller mindre kända människor utsätts för mordhot och kränkande kommentarer, som om de skulle sägas ansikte mot ansikte faktiskt är straffbart. Det betyder att internet har blivit en arena för återkommande brottslighet, där människor ständigt utsätts och polisen står handfallen inför sitt arbete, eftersom att det är så väldigt svårt att hitta personerna som ligger bakom. Mårten Schultz skrev ett intressant debattinlägg om problematiken.

En ytterligare sak som det rapporteras om är att andelen identitetsstölder har ökat, och det är verkligen något som är kränkande för en människa, när en annan person utger sig för att vara en själv. Det medför också mycket problem, och målet för brottslingen är som oftast ekonomiska vinster. Förhoppningsvis så kommer det tas i med hårdhandskarna i dessa ämnen nu när polisväsendet genomgått en stor förändring. Polisens problem är kanske också de ekonomiska, att inte resurserna finns till det arbetet.

En ny rikspolischef i Sverige

Med anledning av den här artikeln, skulle jag villa säga några väl valda ord. Det är alltså Dan Eliasson, före detta generaldirektör för Försäkringskassan, som kommer att axla manteln och ta ansvar för polisen i Sverige. Jag är ganska kluven till valet av rikspolischef, inte minst med tanke på att Dan Eliasson har haft ett ganska brokigt förflutet just inom Försäkringskassan. Men jag är ändå av åsikten att det som har hänt har hänt och sättet man väljer att gå vidare på visar om man är en stark person eller om det är fara som lurar i vassen.

Jag vill hävda att Dan Eliasson representerar den första delen, den som klarar av att vara i hetluften och är den starka person som krävs. Med tanke på den erfarenhet som Dan Eliasson har så framstår också valet som ganska självklart, eftersom han har haft att göra med myndigheter som är direkt kritiserade på flera sätt återkommande och ständigt. Det gör att skinnet på näsan nog är ganska tjockt på Dan Eliasson, och det kommer att behövas nu när det svenska polisväsendet går in i en helt ny organisation.

Det är nämligen så att 21 polismyndigheter runt om i landet har gått ihop till en och samma myndighet, där över 28 000 människor är anställda. Det här gör man för att få till en effektivisering av polisen, och med tanke på att den här förändringen är gigantiskt så behövs det en kapten med erfarenhet och hårda nypor för att skutan ska styras ända in i hamn. Jag tror att Dan Eliasson är den personen.

Poliser är också människor

Det är många som har en bild av poliser som ganska tråkiga och stela människor, just för att deras yrkesroll kräver det. Visst är det så att det naturligt ska finnas en sådan del hos en polis, enbart för att det ska vara lättare att sköta sitt arbete, men det är långt ifrån allt som en polis är. Polisens dagliga arbete består av mer än enbart bistra uppsyner och hårda ord. Som vilken yrkeskår som helst så tycker vi också om att ha roligt på jobbet, och de allra flesta tar också den chansen när det ges, oftast tillsammans med sina kollegor.

Men precis som vem som helst så är poliser också olika som individer, och det finns vissa som är mer slutna, medan andra är väldigt öppna och sociala. När tillfället ges så finns det de poliser som mycket gärna bjuder på sig själva, och är det nyfikna och intresserade barn som kommer fram är de gärna med och visar runt hur en polisbil fungerar och massa annat. Ibland, som i det här klippet nedan, är det snarare polisen själv som tar initiativ till att sprida lite glädje samtidigt som han är i tjänst.

Det är riktigt underhållande att se honom dansa till musiken, alldeles ensam, och inte bara ha roligt själv utan också underhålla människorna omkring sig. Det här är en viktig insats, för det gör att vi ser poliser som vanliga människor som vi kan lita på, istället för att vi är något okänt och farligt. Mycket roligt och mycket bra!

Fasadkrångel

fasadenDet är lätt att det uppstår problem med huset när det byggdes på sent 1800-tal. Även om det finns mycket historia i varenda träbit som huset består av, så fungerar det inte i längden. Träbitarna har, tyvärr, inte evigt liv och därför uppstår också behovet av regelbundna renoveringar. Inomhus är nog det mesta bytt, men det är utsidan av huset som inte har fått den uppmärksamhet som det förtjänar.

Samtidigt är det ju så att fasaden är det första man ser på ett hus, och det är också därför som jag inte har velat göra något åt det på några år, helt enkelt på grund av att det är där det klassiska sitter. Stilen och uttrycket berättar minst sagt en historia, och den är värdefull att bevara, men jag har insett att det börjar bli dags att byta ut den, för nu börjar den falla ihop. Träet är slitet, och har på flera håll släppt, och det är tydligt hur ruttna vissa av dessa brädor är. Jag har skjutit på det länge nog nu, och det är dags att få ändan ur vagnen och göra något åt det.

Att byta fasaden är inte heller något som görs i en handvändning, och även om jag har betydligt mer tid nu som pensionär så är det ett tillräckligt svårt arbete för att jag ska behöva kalla in hjälp. Vissa delar klarar jag själv, jag har trots allt en del krut kvar i kroppen efter en livstid med fysiska arbetsuppgifter, men det blir nog att kalla in familjen med sönerna för att få det gjort helt och hållet.

Stenriket

Envisheten hos oss smålänningar har väl aldrig varit så talande som exemplet med det historiska stenriket. I grund och botten handlade det om en småländsk bonde som verkligen gick in för att göra skogen brukbar, och slet hårt och länge med att bygga upp stora och långa stenmurar under 1830-talet. Betänk när bonden höll på att bygga hur svårt det måste ha varit för honom att få allt på plats, med tanke på att det inte är små grejer som han har skapat. Stenriket här i Djursdala ligger på vägen på Stjärnevik, och är definitivt ett monument över det som är den hårt arbetande smålänningen.

Det märks också att den här platsen har varit väl använd tidigare i historien, och att det var en viktig plats för människorna som bodde här. Det har nämligen hittats rester av smältugnar på området och det finns ett ganska stort gravfält i närheten. Om man dessutom beger sig 100 meter norrut från platsen så hittar man läget där Tullkvarnen låg. Det roliga är också att vi vet vad den här envise smålänningen, som låg bakom denna plats, hette. Hans namn var Sven Petter Persson och föddes i december 1813, alltså för drygt 200 år sedan.

Sensmoralen i det här är påfallande tydlig. Sven Petter Persson visade nämligen att det är möjligt att göra saker, oavsett vad övriga omgivningen tycker om det. Att odla i en jord full av sten är en svår uppgift, men Sven klarade det, med hjälp av sin familj och bygden. Han visade att allt är möjligt att göra, bara man ger det tillräckligt med passion och hårt arbete.